Jag har funderat på det där med vänskap. Vart går gränsen egentligen? Jag menar hur långt kan det gå innan man måste släppa någon? Det är egentligen en fråga ingen kan svara på. Right? Jag själv vet att jag vill inte ha vänner som ljuger för mig. Jag klarar inte av lögner och jag hatar folk som ljuger till mig eller går bakom ryggen. Det tål inte jag. Men låt oss säga att man berättar en hemlighet för en kompis. Ni vet och så säger man att "berätta inte det till någon" och så går kompisen och berättar det till någon annan ändå. Det är fan inte okej för mig! För om hon har lovat mig en sak och sedan sviker mig är hon fan inte min kompis längre. Och en annan stor sak i vänskap är skitsnacket.... Vem fan kom på det egentligen? Så jävla onödigt och ont gör det. För visst är det inte kul om folk går och pratar skit om en och man själv är medveten om det. Visst gör det ont? Mm precis... Men jag vet hur det är, jag är tjej själv. Jag pratar skit om folk och jag står för vad jag har sagt, det gör jag men jag försöker ändå bli bättre på skitsnack. För det är nästan det värsta som finns i vänskap! Man ska väl kunna vara kompisar utan skitsnack right?
En bästa kompis för mig är någon man kan lita på, någon man alltid kan prata med oavsett vad. Någon man kan vara sig själv med utan att göra till sig, någon som älskar en för den man är. Det är vänskap för mig, men vad är egentligen vänskap för resten av världen? Det är en fråga som jag aldrig kommer kunna svara på..